Säkring klar – en klätterpodd

Avsnitt tio: Mika Falkensjö om ett ansvarsfullt liv, åka tåg till klättringen och klimat-avlatsbrev

”Proffsen borde ifrågasättas”

Hej alla och välkommen till avsnitt tio av amatörradion Säkring klar. I det här avsnittet får ni möta klättraren, klätterinstruktören och klimataktivisten Mika Falkensjö där vi diskutera om vad ett ansvarsfullt liv och klättrande innebär och varför hon har valt bort vissa klätterdestinationer.  

Ibland tänker jag – är det ens någon mening att prata klimat, planet och hållbarhet med klättrare? Elle kanske snarare – hur ska en prata klimat planet och sånt med klättrare? För det finns väl ingen kategori människor som är så pass lata som de genomsnittlige klättraren? 

Idealet inom frilufts- och klättervärlden har länge varit att flyga jorden runt för att möta andra kulturer och bli en bättre människa och klättrare. Vi älskar att åka bil till klippan, köpa plastkläder och de flesta klättrare jag känner glufsar i sig kött som om det inte fanns någon morgondag. 

Men är inte det en spottloska i ansiktet på kommande generationer på den här planeten? Så länge jag får klättra det jag vill till varje pris så är jag nöjd – det verkar vara det sanna idealet inom klättringen, utan att ens skänka en tanke om vad det får för konsekvenser för dem som kommer efter oss. 

Eller har jag fel? Vad vet jag … 

Nåväl, Vi pratade även en del om klättring i norge som så ofta brukar bli ett samtalsämne i Säkring klar och varför det inte är populärare…


Avsnitt nio: Erik Massih – om klätterkulturimperialism, det friluftsindustriella komplexet och aid-bouldering

”Jag föll minst 20 meter”

När var det senast du såg en klätterfilm där de inte pratade engelska?


I det här avsnittet får ni höra en intervju med klättraren Erik Massih. Erik är en av de trevligaste och starkaste klättrare jag känner till och han klättrar på en väldigt hög nivå inom alla discipliner av klättring. Det blev ett långt samtal om klätterkulturimperialism, det friluftsindustriella komplexet och aid-bouldering.

Varsågoda!

/Kaj






Avsnitt åtta: Nicolas Favresse – den leende belgaren med aptit för äventyr

“Everyday day we went climbing we had some kind of epic”

I avsnitt åtta har jag intervjuat den belgiska klättraren och musikern Nicolas Favresse som gillar att friklättra stora väggar. Det blev ett samtal om bland annat sprickklättring och vikten av att inte planera en klätterresa för lång tid i förväg.


På tur till Sylarna – då och nu samt vikten av vikt

För två år sedan var jag och en kompis på tur till Sylarna i Jämtland. Under turen skidade vi 16 kilometer från Storulvån till Sylarna, bodde en natt i stationen, klev upp dagen efter, skidade fem kilometer till insteget av sydväggen på Slottet, klättrade en nytur på sex replängder, skidade tillbaka de fem kilometrarna till stationen, vilade en sväng och skidade tillbaka de 16 kilometrarna till Storulvån. Totalt fyra mil på skidor och en massa klättring på lite mer än 24 timmar.

Det var en av de mest tillfredsställande fjälldagarna i mitt liv. Kropp och sinne var ett och jag kommer ihåg känslan när jag kom tillbaka till bilen och tog av mig pjäxorna. Jag var trött, men inte så trött som jag trodde att jag skulle bli.

Perfekt väder och bra förhållanden. Foto: Patrik Fransson

Någon dag senare skrev jag det här inlägget på Isklättrares i Jämtlands facebookgrupp:

Hej Allihopa! 
Jag tänkte dela med mig av min senaste erfarenheter och dyrköpta misstag från de turer jag gjort i Jämtland.
Hittills i år har jag 100 procents utdelning på de turer jag gett mig på, vilket är ett personligt rekord! Tidigare har jag haft runt 10 till 20 procents utdelning, främst på grund av väder och vind men även KBR(kall, blöt och rädd).

Vi döpte leden till Djävulssol. Inte så svår men fin och ganska lång för att vara Sverige. Foto Patrik Fransson

Rätt verktyg för rätt jobb är ledorden.

På Borgahällan är anmarschen kanske en kilometer, då använde jag storskor. Snöskor eller skidor hade varit krångligare.
Turen till Lunndörren använde jag skidor då anmarschen till insteget var 14 kilometer. Klättrade och skidade i mina tech-kompatibla (Dynafit) pjäxor. Klättrar som en dröm och väger 900 gram styck, lika mycket eller mindre de flesta storskor. En skänk från ovan att kunna spänna dem i skidläge vid ihållande snö- och ispartier!

Diamir- och silvrettabindningar eller snöskor är tungt, tungt och tungt. Turade en del med snöskor och snowboard tidigt 00-tal. Självspäkning jämfört med skidor.

Grivelstegjärn, både med den nya och gamla frontbygeln, sitter bra på Dynafitpjäxor. Petzl sitter dåligt, Black Diamond sitter bäst.

Transporthudar är helt avgörande för att ta sig fram effektivt! Se bild.

Wire-keylock karabiner är det enda alternativet för vinterklättring, allt annat är bortkastade pengar. BD OZ. WC Helium och Petzl Ange S är bra, DMM har ett par modeller som jag inte prövat, säkert bra.

Grivels dubbelgrindkarbiner är den nya standarden för vinterklättring. Fryser inte ihop, en kan aldrig glömma att låsa grinden. Lite krångligare att hantera men det är det värt. Skruv- och quicklockkarbiner känns passé.

Var rädd om familjejuvelerna, använd alltid vindtäta kortkalsonger.

Skaljackor med dragkedjor under armarna är inte min grej. Tungt, sämre rörlighet och inge kul att stå med armarna uppåt när en lössnölavin kommer farande och en inser att man glömt att stänga dem. Jag vet.

Undvik fleece! Detta djävulens material! Tungt i förhållande till sin isoleringsförmåga, tar mycket plats och för mycket friktion som mellanlager. Klättring och skidåkning handlar rörelse, vid varje stavtag eller yxhugg kommer ett fleeceplagg att jobba emot dig och ökar friktionen mellan understället och skaljackan. 
Jag använder en primaloftväst eller en tunn primaloftjacka som mellanlager om det är kallt. Mycket mindre friktion, pröva själv, skillnaden är som natt och dag.

Aramidslingor, vilken grej! Enkla att knyta upp och bara marginellt tyngre än Dyneematubslingor. Rekommenderas!

Petzl aluminium-isskruvar, vilken grej! Oslagbar viktbesparing!

Gramvåg. Väg allt du äger och underskatta aldrig vikten av vikt. Varje milligram är viktig!

Det viktigaste är såklart att komma ut och vad man väljer för utrustning/kläder är ofta personligt. Använd det du har, men om du ska uppgradera – googla och räkna varje milligram!
Go tur!

När jag läser inlägget idag två år senare så är det inte mycket som har förändrats. Jag tycker fortfarande att fleece är ett uselt material för klättring och är mer övertygad än någonsin om vikten av vikt när en rör sig i fjällen.

Den som har förändrats är väl att jag (förhoppningsvis) blivit en bättre klättrare och att utrustningen blivit ännu lättare – framförallt isskruvar. Black Diamonds nya aluskruvar är 50 procent lättare än föregående modell. Dessutom har jag en ännu lättare sele, lättare skidor, lättare stavar …

Skulle jag göra turen idag så tror jag att jag skulle kunna kapa vikten på min packning med flera kilo. Minst.

/Kaj

Avsnitt sju: Pierre Olsson – en av Sveriges mesta klättrare om frisoloering, stora väggar och livet – del två

” Att jag klättrat Nameless tower säger ingenting”

Hej alla och välkommen till del två av samtalet med Pierre Olsson. I den andra delen pratar vi en del om Pierres turer till Pakistan som lett till både sorg och succé.

Vi pratade även om hur det kändes att fatta det svåra beslutet om att vända på Great Trango tower i strålande sol för att sedan komma ner och inse att det sannolikt var rätt beslut.

Och vi pratade även om hur det kommer sig att norskarna slår alla på fingrarna när det gäller  storväggsklättring.

/Kaj


Avsnitt sju: Pierre Olsson – en av Sveriges mesta klättrare om frisoloering, stora väggar och livet – del ett

”Klättring är ett redskap för att lära känna mig själv”

Tänk dig själv att du står under en vägg som är över 1000 meter hög. Det enda du har med dig är dina klätterskor och en kritpåse. Leden du tänkt klättra är svår, runt 7b+, och du har bara klättrat leden med rep en gång tidigare. Den här gången blir annorlunda.

Jag vet inte vad den österrikiska klättraren Hansjörg Auer tänkte när han för över tio år sedan frisoloerade leden the fish på marmoladas sydvägg i dolomiterna i Italien. På mindre än tre timmar klättrade den unge och relativt okända klättraren leden utan rep och skrev in sig i historieböckerna. Klättersamfundet var chockad – aldrig förr hade en led av den längden och svårighetsgraden klättrats utan rep. Det skulle dröja över tio år innan någon annan klättrare frisoloerade något liknande.

I avsnitt sju av Säkring klar möter vi Pierre Olsson från Slagsån i Jämtland för att bland annat snacka om frisoloering – klättring utan rep och sele. Pierre är en av Sveriges mesta klättrare, han har klättrat över tjugo turer på el Capitan, Trollväggen och gjort flera resor till Trangomassivet i Karakorum i Pakistan för att klättra på världens största klippväggar. Pierre har mer eller mindre vigt sitt liv till klättring och framför allt storväggsklättring – men även frisoloering – klättring där ett misstag kan leda till döden.

I den första delen av samtalet får vi höra om Pierres år i Yosemite och hur han använt klättring som ett redskap för att läras känna sig själv.

Det var del ett av samtalet med Pierre. I avsnitt två som jag tänkte lägga upp om någon vecka så får ni höra lite mer om hans  turer i Pakistan, som lett till både triumf och tragedi.

Hade fint så länge och klättra tryggt – oavsett om ni klättrar med rep eller inte.


Avsnitt sex: Mattias Skantz – alpinist, men med skidor under fötterna

”Jag gillar inte att tälta”

I avsnitt sex av Säkring klar får vi träffa Mattias Skantz. Skidalpinisten som bland annat tagit sig upp på 365 fjälltoppar under ett år och för två år sedan genomförde han och Henrik Westling stora sarektraversen på 21 timmar!

För att förstå den bedriften så kan den jämföras med att du startar vid Storulvån och skidar upp till sylarna och genomför stora syltraversen tre gånger och sedan skidar tillbaka Storulvån – i ett svep.

Här finns ett klipp från turen i sarek:


Avsnitt fem: Gräsklätterträffen – på tur i de skandinaviska skrotfjällen

“Mot konformitet, kommersialism och quick fixes i klättervärlden”

Hej allihopa och välkommen till avsnitt fem av säkring klar. I det här avsnittet av får ni följa med till Sveriges mossigaste klätterträff: Gräsklätterträffen. Gräsklätterträffen går av stapeln i början av januari varje år i gränslandet mellan Dalarna och Norge och brukar locka – eller snarare bjuda in – 25 till 30 deltagare från nästan hela landet för att avhandla diverse samhällstrender, dricka rödvin av varierande kvalitet och nästan bokstavligen bita i gräset. Och klättra förstås.

Gräsklättringens rötter kan spåras till Polen och en klättrare vid namn Jan Muskat. Muskat är en av de mest drivande gräsklättrarna i Tatrasbergen i Polen och en av de mest kända gräsklättrarna i världen.

Gräsklättring har även en lång tradition i skandinavien, men brukar då kallas alpinism, fjällklättring eller skandinism. Den sistnämnda termen är kanske den som bäst beskriver fenomenet då de skandinaviska fjällen ofta kan vara rikligt bevuxna av just mossa och gräs – därav namnet. Gräsklättring sker framför allt vid temperaturer under noll, då det är viktigt att mossan/gräset är fruset. Känslan av att placera yxan i ett parti fruset mossa är ljuvlig – det är som att klättra på armerad is.

För de som lyssnat på avsnittet och känner sig sugna på gräsklättring på Båthusberget så är det bara att åka dit. Bor gör man lämpligast i Grövelsjön, eller så är man sann till fjället och tältar. Det finns ingen förare över fjället, så det är bara att spana in en linje och börja klättra.

Mia Petersons håller i trådarna till klätterträffen The Boat som riktar sig till kvinnor. Träffen anordnas nu i helgen den 25 -27 januari och är ett perfekt tillfälle att lära sig mer om fjällklättring och anmarscher samt knyta kontakter och ragga replagskamrater för framtida turer. Släpp allt och åk dit!

https://www.facebook.com/events/248203029186424/

/Kaj


Avsnitt fyra: Ewa Hellström-Boström och Eva Karlsson Lindström

“Jag vet hur det känns att träffas av blixten”

I avsnitt fyra av Säkring klar har jag träffat Ewa Hellström-Boström och Eva Karlsson Lindström som har klättrat, vandrat och åkt skidor tillsammans sedan 1965! Under de åren har de hunnit med flera klätterturer i bland annat Alperna, Skanderna och på Grönland.

Ewa har även skrivit flera böcker, bland annat om vandring i dolomiterna – ett område som besökt flera gånger – och hon har även skrivit en bok svensk klättrings pionjärer som gavs ut för ett par år sedan.

Eva håller på att skriva en bok om kvinnliga klättrare från 1700-talet fram tills slutet på 1900-talet. – För att det behövs, som hon själv säger.

Både Ewa och Eva klättrar fortfarande lite då och då. Ewa har nyligen tagit grönt kort och ska börja ta med barnbarnen till inomhusväggen, och Eva ska till Kalymons i maj för att klättra tillsammans med ett gäng kompisar. I januari 2019 ska de båda åka till Cervina i Italien nära gränsen till Schweiz för att åka skidor, kika på Matterhorn och käka ostfondue.

Vi får även höra historien om bildandet av SKAK – svenska kvinnors alpina klubb, och Ewa berättar även hur det känns att komma i närkontakt med blixten.

För de lyssnare som läsa mer eller vill veta mer om kvinnliga klättrare så gavs det ut en antologi om kvinnliga äventyrs- och klätterförfattare häromåret. Jag har inte läst den, men den verkar cool. https://www.ukclimbing.com/gear/publications/waymaking_-_a_womens_adventure_writing_anthology-11274

Gwen Moffat(inte släkt med Jerry) är en annan författare och bergsguide som skrivit flera böcker om klättring och det har även gjorts en film baserad på hennes biografi, Space below my feet, som vunnit flera priser. Jag har inte läst den heller, men den verkar mycket läsvärd.

https://en.wikipedia.org/wiki/Gwen_Moffat


Avsnitt tre: Karin Trolin – lavinexperten som jobbar för att hålla dig i livet

“Close calls får en att gå på tå”

I avsnitt tre av Säkring klar har jag intervjuat klättraren, skidåkaren och lavinexperten Karin Trolin som har jobbat med laviner och snö under många år.

Jag har själv länge känt att laviner och snö är lite av en vit fläck på kartan för mig. Även om jag har rör mig i fjäll och lavinterräng ibland så är det fortfarande ett område som jag vet lite väldigt lite om. Det enda med säkerhet jag vet om laviner är att jag vill undvika dem.

Så inför den kommande vinterklättersäsongen bokade jag in ett samtal med Karin för att jag själv vill lära mig mer om laviner och för att ni lyssnare också ska lära er mer om snö och hur ni undviker att hamna i laviner i vinter.

Karin har under flera år jobbat som pistör och lavinexpert och är en av de bästa skidåkare jag någonsin sett stå på ett par skidor. Till vardags bor hon i Åre och ser till att när du och jag åker skidor i systemet, så kan vi göra det utan att hamna i en lavin.

Det blev ett samtal om laviner, utrustning, skäggiga män med lite hår på huvudet, hur lite snö det är i Sverige jämfört med Kanada och hur du håller dig levande i vinter.

/Kaj


Avsnitt två: Svartgölsträffen – konsten att hänga upp sig på småsaker och en hemmatillverkad portaledge

Hej och välkomna till avsnitt två av Säkring klar. Först vill jag tacka för alla positiva kommentarer och glada tillrop jag har fått efter det första avsnittet – tack!

Avsnitt nummer två är inspelat under Svartgölsträffen – Sveriges kanske största och enda aidklätterträff som anordnas varje höst vid klippan Svartgöl. Träffen är för dem som gillar att hänga upp sig på småsaker och förkovra sig i aidklättringens värld och olika tekniker.

Jag fick även ett samtal med klättraren Olle Hjort som konstruerat sin egen portaledge! Hur coolt är inte det?

Om det är någon som vet någon mer som har tillverkat en egen portaledge – hör av dig, jag är nyfiken! 

/Kaj


Avsnitt ett: Abisko Ice Adventure och Rick McGregor

”Lagom Brant”

Hej och välkomna till det första avsnittet av säkring klar – en podd om klättring.

Mitt namn är Kaj Söderin och jag gillar att klättra. Jag startade den här podden då jag under de senaste åren försökt åka på så många klätterträffar jag kan runt om i Sverige och vid dessa träffar har jag stött på många intressanta personer och fått höra historier som förtjänar att berättas.

Det första avsnittet är inspelat under Abisko Ice Adventure där jag fick en pratstund med Rick McGregor som klättrar det mesta och med stor finess. Vi pratade bland annat om hur han började klättra på Nya Zealand,hur det var att komma till klättersverige i slutet av 70-talet, isklättring och den gången han delade rep med Alex Lowe. Och så får ni reda på historien bakom leden Stålfinger i Tunaberg.

Här kan du lyssna på avsnittet som nämns i podden  om friklättring på El Capitan med Mark Hudon och Max Jones. 

Episode 152: Mark Hudon and Max Jones – As Free as Can Be.

I kommande avsnitt kommer ni få höra om konsten att hänga upp sig på småsaker, en hemmagjord portledge, hur du undviker laviner inför den kommande vinterklättersäsongen och historien om sveriges mesta replag som började klättra 1965. Och hur det känns att träffas av blixten sittandes på en hylla någonstans i alperna.

Bonus: Det kommer även ett avsnitt med den belgiska klättraren Nicolas Favresse!

/Kaj

Annonser
Skapa en ny webbplats på WordPress.com
Kom igång